en gång i tiden umgicks jag med lite folk som jag nu har förstått inte är vänner utan bara var skit.
jag har ingen aning om varför jag började tänka på det här, men jag tycker det är så otroligt synd om människor som umgås med vissa bara för att ha NÅGON att umgås med. vilket jag själv gjorde, jag var en ful liten tönt utan något alls självförtroende som följde efter alla andra och gjorde vad alla andra gjorde, och det ångrar jag nu, nu har jag självförtroende och vågar ta för mig.

jag har också tröttnat på ett visst litet gäng, visst ni är gulliga, men det är faktiskt dags att växa upp, även fast ni är små.
jag tyckte det var skitkul att vara med er förut, "men vadå ni är ju mycket äldre i huvudet" men nu har jag insett att det där var inte sant.

det där med vänner är rätt spännande, men nu orkar jag inte bry mig.
jag har min enda vän som jag kan lita på i vått och torrt och som alltid finns.
jag älskar dig fredrik<3